Få ryttare förkroppsligar horsemanshipens konst och tålamod som Jens Fredricson. Från uppväxten på Flyinge och Strömsholm till Nations Cup‑segrar och mentorskap för nästa generation har Jens byggt en karriär grundad i balans, utbildning och djup respekt för hästen. Hans filosofi är enkel men djup: “If you don’t love horses, you shouldn’t ride. Winning is great, but it’s not everything.” Jens påminner oss om att framgång i sporten inte bara handlar om medaljer, utan om arv — att föra kunskap vidare, utveckla hästar med omsorg och inspirera framtidens ryttare.
Jens Fredricson: A Life Dedicated to the Art of Riding
I en insiktsfull artikel av Valentina Sozzi reflekterar Jens Fredricson över ett liv format av hästar, horsemanship och utvecklingen av den svenska ridsporten.
Uppvuxen på Flyinge och Strömsholm omgavs han tidigt av ryttare som Rolf‑Göran Bengtsson och Peter Eriksson. Även om han började med dressyr och fälttävlan blev hoppningen snart hans stora passion.
Hans träningsfilosofi bygger på tålamod, balans och hästvälfärd, med fokus på helhetsutveckling och både hästens mentala och fysiska välbefinnande. Som han uttrycker det: ”It’s about making them strong, happy, and teaching them to think forward.” Många av hans topphästar, däribland R.S. Isac och Markan Cosmopolit, började som utmanande skolhästar — ett bevis på hans övertygelse att de flesta hästar kan nå långt med sundhet, hjärta och genomtänkt utbildning.
Karriärens höjdpunkter inkluderar Nations Cup‑segern i Falsterbo och lagguldet på VM i Herning, som han delade med sin bror Peder Fredricson. Deras relation bygger på ömsesidig respekt och stillsamt stöd: ”We talk almost every day… When one of us is competing, the other is there, but quiet—only stepping in when needed.”
Jens fortsätter att vägleda unga ryttare och betonar att ridning alltid måste utgå från kärleken till hästen och den tysta kommunikationen — inte enbart resultaten:“If you don’t love horses, you shouldn’t ride. Winning is great, but it’s not everything. Riding should be a beautiful, silent communication between horse and rider.”
